Ann-Charlotte Brandberg

Dag 5

Morgonbön på North End Lodge
Gerd framför en poliskontroll
Klart att köra efter poliskontrollen
Halfway House hotel
En uppfriskand fruktdrink vid ankomsten till Pamusha Lodge

Resan till Zimbabwe

Ann-Charlotte Branberg Ann-Charlotte Branberg

"På vissa ställen såg vi elefanternas framfart."

Måndag, 1 augusti 2011

 

Nu gällde det att packa den lilla väskan för färden till Vic Falls. Efter Mias fina morgonbön med bl.a. Ps 62, så väntade vi på att åka och stod klara 09.15. När klockan var halv elva ringde I-M till biskopen som ville eskortera oss. Han var sen, så vi tryckte in folk och väskor, utom tre, i vår lilla buss. Vi var 10 damer eftersom Eva M och Birgitta M åkt buss till Harare tidigare. Deras flyg på söndagen blev inställt. De tre väskorna hämtades av biskopsbilen.

 

Klockan 11 kom vi iväg från Bulawayo. 45 mil låg framför. Under vägen stoppades vi av 4 poliskontroller före Half Way Hotel. Där fick vi en sandwich per person till lunch. Ytterligare en kontroll följde. Kanske var en enda av dessa polis-stopp seriös. Resten föreföll vara upprättade av polisen som behövde utöka sin magra månadslön på 150 US$. Oss kostade det 17 dollar extra + tid. Vägkvaliténa var hyfsat bra. Vägtullar 2 x 2 $ helt OK.

 

En del djur passerade revy: kor, getter, höns, pärlhöns, kudo (stor antilop IM kommentar), vårtsvin, vanlig gris, babianer, små apor, mungos en högrest svart fågel med mycket rött runt halsen och huvudet – Ground Hornbill, en hel del småfågel samt termitstackar. Träden blev grönare ju närmre Vic Falls vi kom: baobabträdet med sin mäktiga ljusgrå stam, akacieträd med vackra horisontella kronor och många fler. Landskapet varierade något, men växtligheten kan klassificeras från torr till något grönare savann. På vissa ställen såg vi elefanternas framfart. Allt över en meter är avbrutet. Vädret var varmt och gott, solnedgången röd och vacker, månen i nedan låg i sin vagga. Många trevliga samtal fördes i bilen. Men till slut behövde vi sjunga. Gamla glada lägersånger fyllde det lilla utrymmet. Vi stannade för att köpa bränsle och (hör och häpna!) tvättgurka. Vilka  renlighetsivrare!

 

Biskopsbilen körde om, men inväntade oss för att lotsa oss till Pamusha Lodge (betyder HEM) där vi blev mottagna med en fruktdrink. Fräscht och gott! Klockan var 18.45. Vi satt en stund kring den öppna elden innan middagen. Gerd blev trött av den långa resan och lade sig. Vi bad för henne. Nico hade kört utmärkt men var naturligtvis trött efter 8 tim vid ratten. Övriga nio åt middag under trevliga former I-M tyckte att hennes vin var väldigt tunt (H2O). Maten, fisk respektive soppa smakade bra. Vi hoppades att Harare-resenärerna hade det fint.

 

Alla kände tacksamhet över att resan var över utan stora missöden. Skönt att vi kommit till ett varmare område!

Tillbaka